Stolt mamma

I dag var det avslutning på Tonårsbibelskolan i Pingstkyrkan Eskilstuna med Axel (i blå skjorta) och hans kompisar. De är ett härligt gäng som har kul tillsammans! 

På gudstjänsten sjöng AmaZing som Alice är med i. De har inte övat så många gånger men är så duktiga. Filmade en av låtarna där Alice sjunger duett i andra versen. 

Kram Nina, stolt moder

Att lyssna på i juletid

De senaste åren har jag tröttnat på den traditionella julmusiken och har med en väns hjälp hittat några nya favoriter. De är så sköna att koka kolan, diska, julpyssla, mysa i soffan till, ja de flesta stunder faktiskt... Så jag kan inte låta bli att dela med mig av dem till dig också! Skruva upp volymen och bjud upp någon i närheten till en dans...

Så nu kan du ta dem en gång till!

Jag önskar dig en riktigt fin och fridfull julhelg!

Omplantering av mig med?

Idag planterade jag om mina pelargoner. De nästan ropade sitt tack till mig. Då vändes tankarna mot mig istället. Det kanske är omplanteringsdags för mig också? Ny, större kruka med fräsch och näringsrik jord! Hmmm... jag undrar vad det innebär i mitt liv... I den stora krukan på bilden har jag faktiskt blandat två olika sorter och färger, en röd och en vit, utan att veta om det. Sticklingarna blandades i min mugg för två år sedan och när de sedan planterats och börjat blomma upptäckte jag "misstaget". Nu tycker jag bara att det är vackert. Våra misstag som vi gör kan ibland visa sig vara något som faktiskt blev bra, bättre än vi tänkt från början. Jag har fått många frågor som rör framtiden och olika med infallsvinklar. Vad framtiden bär med sig har jag inte en aning om, inte en susning i dagsläget, men jag är inte orolig utan förväntansfull! Ny, större kruka med fräsch och näringsrik jord! Jag undrar verkligen vad det kan innebära...

Kram Nina

Mina val

Tänk att det måste vara så... Handling och konsekvens, som alltid hänger i hop. Vi står inför så många många val varje dag. Det var någon som hade forskat om det med hur många val man gör per dag läste jag någonstans. Jag kommer inte ihåg antalet men det var en hisklig summa, så där så jag fick tänka efter vilka val det är. Ibland börjar valen direkt när man vaknar, ska jag gå upp? Vad ska jag ta på mig? Vad ska jag äta till frukost? Och så fortsätter det.

Men de är ju inte så framtidsavgörande som vissa andra val man måste göra. Att välja utbildning, bostad, livskamrat, vänner, jobb och liknande är svårare. Att få bolla tankar med någon eller rådfråga en vän underlättar ofta. Man litar inte riktigt på sig själv, att magkänslan stämmer liksom. Som troende ber jag ofta till Gud för att få råd. Det är min trygghet. Jag har lärt mig att tro att han svarar också. Inte för att jag alltid får ett ja. Ibland behöver han säga nej eller vänta lite till, precis som jag gör till barnen när de vill ha saker som inte är bäst för dem just nu. Men jag har lärt mig att lita på att det jag känner i magen eller hjärtat, har ro över, eller vad du brukar säga, det är det svar jag får. Då ska jag våga gå på det!

Om vi väljer fel har vi ofta en möjlighet att göra ett nytt val. Det är skönt! Jag är inte världsbäst på allt, men jag gör så gott jag kan och jag gör de val som blir mitt liv.

Kram Nina

Jag ger dig styrka

I dag går våra tankar till de kära som redan har gått före oss. Vi minns, torkar tårar och skrattar åt saker vi kommer i håg. Ibland kan jag ängslas och känna oro inför framtiden men jag har någon jag kan känna mig trygg hos. Tänk vad mycket bra det finns att läsa i Bibeln! Trots alla år som gått sen de sades så gäller det ändå idag. 

Kram Nina

Hösten tjugohundratolv

Vilka vackra träd vi har fått ha den här hösten. Ibland går det så fort men i år känns det som att vi fick njuta lite längre. Tyvärr har det regnat så mycket, varje dag har det kommit från några droppar till skyfall eller regntunga skyar hela dagen. Men jag har lyckats få några bilder då det varit uppehåll.

  

 Kontrasterna som skapas på hösten ser man inte under någon annan årstid. Undrar om Gud förstod att vi behövde ha dessa färger att glädjas åt när det blir mörkare, blötare och kallare runt oss och vi känner att tröttheten börjar ta över. Det tror jag. Tack gode Gud för hjälpen!

I förra inlägget så började jag ta kort på ett träd på väg till parkeringen. Jag bestämde att jag skulle fota trädet med en veckas mellanrum och här kommer resultatet...

Nu är det inte så mycket kvar på trädet så jag nöjer mig med dessa bilder.

Kram Nina

Så typiskt...

Jag gillar verkligen den här bilden. Brukar det inte vara så här vi reagerar? Ibland missar vi det som finns bakom ryggen på oss, kanske för att det är för stort. Guds beskydd är så stort och så nära så vi inte alltid "ser" det. Så typiskt...

Kram Nina

Han är så stor!

Glömmer aldrig när jag hörde den här sången första gången för flera år sedan. Det var nästan lika mäktigt som på den här videon. Den har betytt så mycket för mig sen dess. Sången berör mig varje gång jag sjunger den, i medgång, i motgång, som ett tack och som en bön...

När jag lyssnade på sången idag tänkte jag på att Gud alltid är så stor! När allt går som jag vill och allt är bra känner jag Guds storhet och gläds åt den i tacksamhet. Men Guds storhet känns lika stor när livet är tungt och det ser mörkt ut. Då känner jag mig omsluten av kärleken från Gud och kan tryggt vila i att hans tankar om mig är så mycket större än jag kan tänka själv. Jag har nog aldrig tvivlat att Gud inte hör mig och bryr sig om mig även i olyckor, sorg, sjukdom och motgångar. Då får jag göra mina önskningar hörda och jag vet att Gud bär mig genom allt. Att jag varit kristen hela mitt liv betyder ju inte att livet alltid är på topp, men det betyder att jag kan känna mig trygg ändå. Han bär mig genom allt.

Så stor är min Gud! 

Texten är så sann och i den här versionen helt fantastisk! Ta dig tid att lyssna fast du inte brukar lyssna på lovsång :) Skulle vara kul att få veta hur du blir berörd eller tänker när du lyssnar. Du får gärna höra av dig via mail också.

Kram och en hälsning om Guds välsignelse till dig! Nina

Ringar på vattnet

På påskaftonen tog jag med mig mina barn Albin, Axel, Alice och deras kusin Linus på promenad vid Sala silvergruva. Det var samma sväng som vi tog i julas men nu var det några grader varmare och snön var försvunnen. Bland alla bruna löv som täcker marken dyker det upp blåsippor precis överallt. Alice och jag plockade en bukett till mormor. När vi gick över en av broarna stannade vi och tävlade i "Puhpinnar"...

En liten, liten, tunn pinne ger ringar på vattnet. 

Vad gör då inte vi? 

Det du och jag gör får konsekvenser, även för andra...

Kram Nina

Glädjens högtid

Vill önska dig en riktigt skön påskhelg! Jag ska fira tillsammans med familjen och det är så gott att få vara tillsammans med släkt och vänner en sån här helg. Påsken är en stor högtid, en glädjens högtid som firas inte bara för att Jesus dog för oss på korset utan för att han faktiskt också uppstod igen!

Kram Nina

Saknas: underarbete på bordet... och i livet

I går började jag skrapa bort den vita färgen på mitt matbord. Den jag målade dit för några månader sen... Fy vad det är tråkigt och framför allt jobbigt! Armarna och ryggen gör ont. Jag är arg på mig själv som hade så bråttom att fixa till second handfyndet så det blev som jag ville ha det. Det är klart jag slipade det lackade bordet... lite i alla fall... för hand... en stund... Men det var ju så jobbigt och jag ville hinna måla bordet vitt innan vännerna skulle komma två dagar senare. Färgen skulle ju hinna torka mellan strykningarna.

Vännerna tyckte bordet blev jättefint och det var det också. Ett tag. Men när man råkade dra nåt på ytan lossnade färgen. Men det är ju lite shabbystil jag vill ha så det gjorde inget. Tills det blev mer och mer och det inte var shabby chict längre utan fult. Det har gått flera veckor och jag retade mig så på mitt fula bord. Skyllde på färgen rätt länge. Men det är ju en dyr, bra färg från färgaffären som är till för möbler insåg jag sen. Nu kunde jag inte skylla på nåt annat utan insåg att felet faktiskt var mitt eget. Underarbetet saknades, grunden var fel...

Likadant är det med mitt liv (kanske någon annans med) ibland. Jag vill förändra snabbt men gör inte det där tråkiga, tidskrävande arbetet som behövs för att det ska bli bra. Ytan blir bra men efter ett tag fallerar det. Att inse att det jag redan gjort, men inte blivit riktigt bra, måste "skrapas bort" är både jobbigt och gör vissa gånger rejält ont. Ont i både själ och kropp. Att riva upp gamla sår gör ont men kan vara nödvändigt så det inte blir farliga infektioner i det.

När färgen är borta och jag är på ruta 1 igen måste jag ändå slipa bort lacken ordentligt. Om jag hade gjort det på en gång istället, suck... Iläggsskivorna målade jag aldrig från början. Den ytan ser helt annorlunda ut än den ytan som skrapat av färgen på. Men den ska också slipas nu så resultatet blir bra och lika överallt. Den här gången har jag bett om hjälp och fått låna en slipmaskin. Tänk så mycket snabbare och bättre det blev nu. Med den hjälpen var det ju inga problem.

Att be om hjälp i min egen förändring underlättar också. Ibland är det svårt att be om hjälp. Jag ska ju klara mig själv och vem vill hjälpa mig? Nu för tiden när de tankarna kommer upp frågar jag mig istället hur jag själv skulle tänka om någon kom och frågade mig om hjälp. Jag blir ju bara glad om jag kan få hjälpa en vän eller vem som helst. Jag tar inte illa upp om någon frågar så varför tror jag då att alla andra skulle sucka och stöna om jag ställde frågan.  

Det var nästan bara vi i familjen som de sista veckorna fick se bordet som det såg ut för så fort det kom någon så åkte en större duk på, som täckte de fulaste delarna också. I förrgår var jag och letade efter en ny, stor, fin duk som ska vara snygg när gäster kommer. Hittade ingen och det var nog det som gjorde att jag tog tag i hela problemet istället för att skyla över det.

Jag brukar inte gå omkring med en duk över mig men jag använder andra saker för att skyla det jag inte vill visa upp för alla andra. Men när det inte kan dölja allt längre eller ramlar av så är det kanske det som gör att man tar tag i det egentliga problemet.

Jag ber ofta Gud om hjälp att klara av saker. Det är jätteskönt att veta att Gud har sån omsorg om mig och vill mig gott. Men när jag ber Gud om förändring i mitt liv är det ju trots allt jag som ska göra den. Det är jag som får skrapa bort allt och sen göra bra. Jag måste jobba med mig själv, jag, inte en hokos-pokus-Gud. Gud finns med under hela tiden men jag måste göra det jag kan så gör han resten...

Glöm inte bort att tvätta glasögonen efter allt sliparbete med dig själv också. Det är så lätt att man inte ser det som är klart för att det slipdammet sitter kvar!

Kram Nina
Kom ihåg att du har möjlighet att kontakta mig på ninaoco@live.se om du inte vill kommentera här.

Mitt i skit och elände

Hörde den här underbara sången nyss och vill verkligen dela den med dig. Det är mörkt och svårt vid flera gånger i livet, av olika anledningar, olika hos olika människor men det drabbar oss alla, precis alla!

Jag vet inte hur du tar dig igenom dina tuffa dagar i livet, men jag skulle inte klara mig utan min tro på Gud. Den betyder så mycket för mig och har burit mig genom det alldeles kolsvarta men finns där lika stark när livet leker och allt är bara bra. Livet är för svårt att klara själv. Utan nåt att hålla sig i.Utan nåt som är heligt.

I allt skit och elände kan jag vända mig till en som lyssnar men som inte alltid ger mig det svar jag vill ha. För Gud är god, inte bara snäll... Jag brukar säga till mina barn när de tjatar om något som inte är bra för dem: -Jag är inte en snäll mamma, jag är god! Är jag bara snäll så blir det inte bra för dig, men nu är jag god och säger nej för ditt eget bästa.

Gud finns alltid nära dig, vare sig du vill eller inte. Fick du tankar som du inte vill dela med andra här på bloggen kan du maila mig dina tankar eller frågor på ninaoco@live.se.

Kram Nina

Julkonsert med Dynamic

I morgon är det konsert med gruppen Dynamic i Pingstkyrkan, Eskilstuna kl.18:00. En barnkör och husband kommer också finnas på plats. Efteråt blir det en god macka... Det finns några biljetter kvar så passa på. De kostar 150 kr för vuxna och 50 kr för barn. Vill du förboka biljetter kan du ringa mig på 070-295 85 45 så lägger jag undan dem tills du kommer.

Jag har inte hört dem live tidigare utan bara på CD. Det ska bli riktigt roligt att få höra dem! De har några smakprov från deras julskiva här.

Om en vecka är det julafton... här är inga julklappar köpta än, men planerade, så jag vet vad jag gör nästa vecka. Är du klar med allt redan?

Kram Nina

Änglar finns!

Den här ängeln har jag haft i många, många år. Hon står framme året runt, liksom alla mina änglar. Vissa år har den suttit längst upp i toppen i julgranen men oftast i bokhyllan. Nu i veckan flyttade jag den till ett annat ställe, men Axel var snabb och påpekade att hon ska stå på sin plats. Jag ställde tillbaka henne igen...

Jag tror att änglar finns på riktig, som Guds sändebud på jorden. Ibland får vi se dem och ibland finns de hos oss fast de inte syns. När jag var yngre kunde jag bli irriterad på att jag aldrig fick vara riktigt själv, men nu har jag insett att det är en oerhörd förmån.

Människor vi möter kan vara som änglar ibland också. Att vara tacksam och kunna ta emot hjälp, även ekonomiskt hjälp, är inte alltid så lätt. Man får lära sig det, för inte vill jag förstöra glädjen för givaren genom att inte bara säga: Tack!

 
Det roliga med alla änglar i Bibeln är att de är de mest skrämmande människorna mötte. Deras hälsningsfras vara alltid i stil med: Var inte rädd!

Kram Nina

Himmelsfarare jag saknar mycket

I dag är den dag som vi tänker på de våra som gått före oss... eller de ord du brukar använda...
En som jag tänker mest på idag är min lillebror Cristofer. Han föddes som en frisk, glad kille med två storasystrar. I 5-årsålder började Cristofers sjukdom visa sig med olika symptom och det fortsatte under många, många år.

Jag känner att de här bilderna verkligen är Cristofer! När jag hade fått mitt första barn började Cristofer presentera sig: Hej! Jag heter Cristofer och jag är morbror. Hans 6 syskonbarn betydde mycket för honom och tvärt om, han betydde mycket för dem också. På den vänstra bilden gratulerar Axel (2½ mån) sin morbror på 30-årsdagen. Han fick fira totalt 36 födelsedagar.

Sen älskade han att ha folk omkring sig. Mötet med människor var viktigt. På den andra bilden sitter han och njuter i sällskap med min dåvarande svärmor och svägerskor, gammal vän och mig, som är höggravid med Albin 1988. Jag kommer ihåg hur han berättade historier och gladde oss där på vår altan.

Sen är det min mormor Gunhild & morfar Eric som jag saknar enormt. De två betydde så mycket för mig och jag hade gärna behållt dem länge till. Jag har upptäckt att jag tänker på dem oftare än jag trott.

Axel och jag satt i bilen idag och pratade och då sa han att det inte är så många som han känner som dött. Det är väl skönt att det är så för en 11-åring. Tänk om det var tvärt om...

I dag har jag tänt ljus här hemma för dem och är tacksam för den tid vi fick tillsammans här på jorden. Sen kommer vi ses igen, i himlen! Det är min övertygelse...

Den här sången älskar jag och vill gärna dela med mig av den till dig idag!

Kram Nina

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart!

Nu kommer den underbara hösten med alla vackra färger i naturen och halsdukarna läggs fram på hatthyllan. Det betyder också att fler och fler ljus tänds hemma hos oss. Säkert är det likadant hemma hos dig.

På baksidan av tagsen som sitter på glasburken är en gammal barnsång skriven som vi ofta sjöng i söndagsskolan.

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart... 

Det är lätt att tankarna fastnar på stearinljus, men fortsätt tanken till det lilla ljus du har inom dig, ditt hopp, din kärlek, din tro. Släck aldrig den lågan utan se till att den alltid får lysa klar. Inte alltid så lätt när det finns mycket som vill släcka den, så ibland får man jag kämpa lite extra, att skydda lågan med en "stor glasburk" utan att den blir instängd. Ljuset sprids ändå runtomkring dig!

Kram Nina

Vilken skapare vi har

En liten bukett med vitsippor kan glädja mig så mycket. Bara på några få dagar har det hänt så mycket i naturen. Björkarna slog ut på bara en dag och allt spirar och grönskar överallt.

Vilken underbar natur Gud skapade till oss!

Är det sant?

Påskens höjdpunkt, påskdagen är snart till ända... Det har varit en skön dag! Insåg för ett tag sedan att jag faktiskt är ledig i morgon också, det hade jag missat. Disken står kvar efter dotterns 20-årsfest med släkten, tar den i morgon.
Jag hittade en mycket intressant debattartikel på aftonbladet.se som handlade om Nya testamentets trovärdighet. Här kan du läsa den! Jag tyckte den var mycket intressant eftersom den är skriven av tre män som är insatta i ämnet.
Här är några utdrag ur artikeln, men läs gärna hela:
"Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt. "
Bibeln är ingen sagobok utan en historiebok vi har användning av även idag. Vi kan lära oss så mycket av den som kan hjälpa oss dagligen.
Nu ska jag snart krypa i säng efter en härlig påskhelg som tydligen förtsätter i morgon!

Påskens glädje

Vi firar påsk. Jesus är uppstånden från det döda och lever idag! Vi firar inte att Jesus dog vid år 33 utan att han faktiskt uppstod. Jag har en sång som jag tycker om att sjunga och det handlar om vad Jesus gjorde för oss när han dog. Här finns den! Det är ofta maten och godiset som hamnar i fokus vid påsk. Inte så konstigt eftersom det är mycket som ska fixas runt maten och det är runt bordet vi samlas och firar påsk. Påskriset har plockats in och påsksakerna är på plats. Underbara pärlhyacinter pryder matbordet och det känns verkligen som våren är här! I går sopade de gården och alla vägar så idag har cyklarna tagits fram. Alexandras pojkvän Andreas har fixat Axels och Alice cyklar, så glädjen var stor... Glad påsk på dig och kom ihåg varför vi firar påsk, inte Jesu död utan vi firar hans återuppståndelse!