En som jag tänker mest på idag är min lillebror Cristofer. Han föddes som en frisk, glad kille med två storasystrar. I 5-årsålder började Cristofers sjukdom visa sig med olika symptom och det fortsatte under många, många år.
Jag känner att de här bilderna verkligen är Cristofer! När jag hade fått mitt första barn började Cristofer presentera sig: Hej! Jag heter Cristofer och jag är morbror. Hans 6 syskonbarn betydde mycket för honom och tvärt om, han betydde mycket för dem också. På den vänstra bilden gratulerar Axel (2½ mån) sin morbror på 30-årsdagen. Han fick fira totalt 36 födelsedagar.
Sen älskade han att ha folk omkring sig. Mötet med människor var viktigt. På den andra bilden sitter han och njuter i sällskap med min dåvarande svärmor och svägerskor, gammal vän och mig, som är höggravid med Albin 1988. Jag kommer ihåg hur han berättade historier och gladde oss där på vår altan.
Sen är det min mormor Gunhild & morfar Eric som jag saknar enormt. De två betydde så mycket för mig och jag hade gärna behållt dem länge till. Jag har upptäckt att jag tänker på dem oftare än jag trott.
Axel och jag satt i bilen idag och pratade och då sa han att det inte är så många som han känner som dött. Det är väl skönt att det är så för en 11-åring. Tänk om det var tvärt om...
I dag har jag tänt ljus här hemma för dem och är tacksam för den tid vi fick tillsammans här på jorden. Sen kommer vi ses igen, i himlen! Det är min övertygelse...
Den här sången älskar jag och vill gärna dela med mig av den till dig idag!
Kram Nina
Tack för din text, och länken till sången som jag lyssnade till. Om cirka en timme åker jag till pappas grav. Jag kan på sätt och vis fortfarande inte acceptera att han inte längre finns hos oss.
SvaraRaderaVisst är det så Annelie! Det sliter i en!!
SvaraRaderaDet var jättefint skrivet syrran! Jag har länkat till dej i min blogg, för jag kan inte göra det bättre själv.
TACK syrran!
Vi har tänt ljus vid graven och det var sååå fint!