Omplantering av mig med?

Idag planterade jag om mina pelargoner. De nästan ropade sitt tack till mig. Då vändes tankarna mot mig istället. Det kanske är omplanteringsdags för mig också? Ny, större kruka med fräsch och näringsrik jord! Hmmm... jag undrar vad det innebär i mitt liv... I den stora krukan på bilden har jag faktiskt blandat två olika sorter och färger, en röd och en vit, utan att veta om det. Sticklingarna blandades i min mugg för två år sedan och när de sedan planterats och börjat blomma upptäckte jag "misstaget". Nu tycker jag bara att det är vackert. Våra misstag som vi gör kan ibland visa sig vara något som faktiskt blev bra, bättre än vi tänkt från början. Jag har fått många frågor som rör framtiden och olika med infallsvinklar. Vad framtiden bär med sig har jag inte en aning om, inte en susning i dagsläget, men jag är inte orolig utan förväntansfull! Ny, större kruka med fräsch och näringsrik jord! Jag undrar verkligen vad det kan innebära...

Kram Nina

Confuse

Tänk om det inte vore sant, men det är det...
Kram Nina

Mina hjärtan

Grattis på alla hjärtans dag!

-Jag älskar dig! brukar jag ofta få höra trots att jag är ensamstående mamma. Eller kanske just därför... Förr var jag inte lika bra på att säga det till mina barn. Nu när det bara är de två yngsta kvar hemma och jag är ensam förälder i hemmet blir det en tajtare gemenskap på nåt sätt.

Mitt ena A sa alltid från 2-årsåldern: -Min mamma är gullig! Och så har det fortsatt under alla år. Nu som nybliven tonåring säger han dagligen till mig att han älskar mig. Visst kan det bli en fras han slänger ur sig medan hans spel laddar eller så, men jag vet att han menar det. Mitt yngsta A säger det också till mig. Naturligtvis får de också höra mig säga att jag älskar dem, men jag skulle vilja hinna före oftare och inte bara svara dem. Jag har kanske alldeles för mycket annat i tankarna som inte är lika viktigt. 

Kortet på bilden gjorde jag för några år sedan men det är ingen som fått det av mig än. Vi får väl se om jag skickar iväg det någon dag...

Ha en alldeles underbar Alla hjärtans dag idag men glöm inte bort att säga till dina närmsta att du älskar dem andra dagar också!

Albin, Alexandra, Axel & Alice, 

jag älskar er alldeles oerhört mycket!

Kram Nina

Mina val

Tänk att det måste vara så... Handling och konsekvens, som alltid hänger i hop. Vi står inför så många många val varje dag. Det var någon som hade forskat om det med hur många val man gör per dag läste jag någonstans. Jag kommer inte ihåg antalet men det var en hisklig summa, så där så jag fick tänka efter vilka val det är. Ibland börjar valen direkt när man vaknar, ska jag gå upp? Vad ska jag ta på mig? Vad ska jag äta till frukost? Och så fortsätter det.

Men de är ju inte så framtidsavgörande som vissa andra val man måste göra. Att välja utbildning, bostad, livskamrat, vänner, jobb och liknande är svårare. Att få bolla tankar med någon eller rådfråga en vän underlättar ofta. Man litar inte riktigt på sig själv, att magkänslan stämmer liksom. Som troende ber jag ofta till Gud för att få råd. Det är min trygghet. Jag har lärt mig att tro att han svarar också. Inte för att jag alltid får ett ja. Ibland behöver han säga nej eller vänta lite till, precis som jag gör till barnen när de vill ha saker som inte är bäst för dem just nu. Men jag har lärt mig att lita på att det jag känner i magen eller hjärtat, har ro över, eller vad du brukar säga, det är det svar jag får. Då ska jag våga gå på det!

Om vi väljer fel har vi ofta en möjlighet att göra ett nytt val. Det är skönt! Jag är inte världsbäst på allt, men jag gör så gott jag kan och jag gör de val som blir mitt liv.

Kram Nina

Nästa bok

 Jaha, nu har vi börjat det nya året, 2013, så smått... Vi har väl inte varit jätteaktiva än, men det kommer. Jag vet inte hur du är, men jag brukar fundera en del inför ett nytt år. Sammanfatta en del och planera vidare. Både på gott och ont! Året som varit har varit tufft på flera sätt och min innerliga längtan och önskan inför 2013 är att det ska vara ett enklare tid.

Vad som kommer stå i boken för 2013 vet jag inte alls, det skriver jag under tiden... Undrar vilka som kommer vara med förutom jag. Gamla vänner och nya bekantskaper. Det blir kul att se vad som finns med när 2013 ska sammanfattas.

Kram Nina

För snäll?

Jag hittade en intressant rubrik i tidningen Dagen i dag. "Var snäll- men inte för snäll." När jag läste artikeln var det fortfarande intressant.  Klicka här för att läsa den!

Jag kände igen mig så väl i det som står men jag vet också att jag har blivit mycket bättre på att vara lagom snäll och inte på bekostnad av mig själv. Men självklart kan jag bli bättre på det, träna mer och tänka i rätt banor. Det fanns några punkter med råd på sidan och de "snodde" jag hit. 

• Bestäm dig för att märkas. Försök att se på dig själv utifrån, hur andra uppfattar dig. Klä dig så att du syns, gärna i färg. Tänk på att den bild du har av dig själv förmedlar du omedvetet till andra.
• Lyft fram dina styrkor. Vänta inte på att någon ska uppmärksamma dig. Berätta om vad du gör! Det handlar inte om skryt. Snälla flickor minimaliserar sina insatser – gör inte det.
• Ta itu med dina vardagsproblem. Snälla flickor tiger, lider och sopar under mattan. Gör inte det. Ta upp problemen!
• Ta för dig. Snälla flickor har svårt att be om en förmån och tycker att deras hårda arbete borde belönas ändå. Men att be om något är att verka intresserad och förmedla att du själv tycker du är värd förmånen.
• Snälla flickor arbetar hårt. Hoppar du ofta över lunchen för att visa din plikttrogenhet så vänjer du snabbt din omgivning att du gärna offrar din lunch för din arbetsgivare. Det ger signaler om att du inte respekterar dig själv och din tid, och då gör inte andra det heller.

Oj, var det något du kom på att du också behövde ändra på? Det är bara att sikta framåt och förändra bit för bit.

I dag var det min sista dag som kanslist på Eskilstuna Folkhögskola tyvärr. Jättetrist men jag kan inte jobba halvtid längre så jag jagar nytt jobb. Punkt 2 här uppe måste jag alltså bli superbra på illa kvickt...

Kram Nina

Så typiskt...

Jag gillar verkligen den här bilden. Brukar det inte vara så här vi reagerar? Ibland missar vi det som finns bakom ryggen på oss, kanske för att det är för stort. Guds beskydd är så stort och så nära så vi inte alltid "ser" det. Så typiskt...

Kram Nina

Han är så stor!

Glömmer aldrig när jag hörde den här sången första gången för flera år sedan. Det var nästan lika mäktigt som på den här videon. Den har betytt så mycket för mig sen dess. Sången berör mig varje gång jag sjunger den, i medgång, i motgång, som ett tack och som en bön...

När jag lyssnade på sången idag tänkte jag på att Gud alltid är så stor! När allt går som jag vill och allt är bra känner jag Guds storhet och gläds åt den i tacksamhet. Men Guds storhet känns lika stor när livet är tungt och det ser mörkt ut. Då känner jag mig omsluten av kärleken från Gud och kan tryggt vila i att hans tankar om mig är så mycket större än jag kan tänka själv. Jag har nog aldrig tvivlat att Gud inte hör mig och bryr sig om mig även i olyckor, sorg, sjukdom och motgångar. Då får jag göra mina önskningar hörda och jag vet att Gud bär mig genom allt. Att jag varit kristen hela mitt liv betyder ju inte att livet alltid är på topp, men det betyder att jag kan känna mig trygg ändå. Han bär mig genom allt.

Så stor är min Gud! 

Texten är så sann och i den här versionen helt fantastisk! Ta dig tid att lyssna fast du inte brukar lyssna på lovsång :) Skulle vara kul att få veta hur du blir berörd eller tänker när du lyssnar. Du får gärna höra av dig via mail också.

Kram och en hälsning om Guds välsignelse till dig! Nina

Vågar jag?

 ”Våga följa ditt hjärta och våga tro på de drömmar som finns i ditt hjärta.
Sträva inte efter att bli som någon annan.
Du ska vara den du är med de unika egenskaper och talanger som du har.
Varför nöja sig med att vara en kopia, när du kan vara ett original?”

Jättebra ord, kan bara hålla med Cajsa Tengblad i hennes bok "Självbild", men  hur tar jag dem till mig? Hur ska jag förstå att det inte bara gäller generellt utan faktiskt just mig också? Just nu känns det som jag knappt vågar drömma något. Vet liksom inte vad jag kan drömma ens. 
Ibland känner jag mig som min namne här nedan som bara rör sig fram och tillbaka mellan två platser och kommer inte vidare liksom. Vill jag vara en färja som hjälper folk vidare i livet men fastnar på samma plats själv?

Cajsa har även delat med sig av sina 10 livsstrategier som är så viktiga:

Var sann mot dig själv

Var rädd om dina relationer
Var kreativ istället för självdestruktiv
Var snäll mot dig själv
Stoppa i dig sådant som är nyttigt
Var med och påverka
Våga drömma
Gör bra saker för andra
Förlåt dig själv och andra
Ge dig själv utrymme

Om jag bestämmer mig för att de här livsstrategierna även ska vara mina så tror jag att jag kan nå längre, må bättre och våga mer... Vågar du hänga på?



Kram Nina

Saknas: underarbete på bordet... och i livet

I går började jag skrapa bort den vita färgen på mitt matbord. Den jag målade dit för några månader sen... Fy vad det är tråkigt och framför allt jobbigt! Armarna och ryggen gör ont. Jag är arg på mig själv som hade så bråttom att fixa till second handfyndet så det blev som jag ville ha det. Det är klart jag slipade det lackade bordet... lite i alla fall... för hand... en stund... Men det var ju så jobbigt och jag ville hinna måla bordet vitt innan vännerna skulle komma två dagar senare. Färgen skulle ju hinna torka mellan strykningarna.

Vännerna tyckte bordet blev jättefint och det var det också. Ett tag. Men när man råkade dra nåt på ytan lossnade färgen. Men det är ju lite shabbystil jag vill ha så det gjorde inget. Tills det blev mer och mer och det inte var shabby chict längre utan fult. Det har gått flera veckor och jag retade mig så på mitt fula bord. Skyllde på färgen rätt länge. Men det är ju en dyr, bra färg från färgaffären som är till för möbler insåg jag sen. Nu kunde jag inte skylla på nåt annat utan insåg att felet faktiskt var mitt eget. Underarbetet saknades, grunden var fel...

Likadant är det med mitt liv (kanske någon annans med) ibland. Jag vill förändra snabbt men gör inte det där tråkiga, tidskrävande arbetet som behövs för att det ska bli bra. Ytan blir bra men efter ett tag fallerar det. Att inse att det jag redan gjort, men inte blivit riktigt bra, måste "skrapas bort" är både jobbigt och gör vissa gånger rejält ont. Ont i både själ och kropp. Att riva upp gamla sår gör ont men kan vara nödvändigt så det inte blir farliga infektioner i det.

När färgen är borta och jag är på ruta 1 igen måste jag ändå slipa bort lacken ordentligt. Om jag hade gjort det på en gång istället, suck... Iläggsskivorna målade jag aldrig från början. Den ytan ser helt annorlunda ut än den ytan som skrapat av färgen på. Men den ska också slipas nu så resultatet blir bra och lika överallt. Den här gången har jag bett om hjälp och fått låna en slipmaskin. Tänk så mycket snabbare och bättre det blev nu. Med den hjälpen var det ju inga problem.

Att be om hjälp i min egen förändring underlättar också. Ibland är det svårt att be om hjälp. Jag ska ju klara mig själv och vem vill hjälpa mig? Nu för tiden när de tankarna kommer upp frågar jag mig istället hur jag själv skulle tänka om någon kom och frågade mig om hjälp. Jag blir ju bara glad om jag kan få hjälpa en vän eller vem som helst. Jag tar inte illa upp om någon frågar så varför tror jag då att alla andra skulle sucka och stöna om jag ställde frågan.  

Det var nästan bara vi i familjen som de sista veckorna fick se bordet som det såg ut för så fort det kom någon så åkte en större duk på, som täckte de fulaste delarna också. I förrgår var jag och letade efter en ny, stor, fin duk som ska vara snygg när gäster kommer. Hittade ingen och det var nog det som gjorde att jag tog tag i hela problemet istället för att skyla över det.

Jag brukar inte gå omkring med en duk över mig men jag använder andra saker för att skyla det jag inte vill visa upp för alla andra. Men när det inte kan dölja allt längre eller ramlar av så är det kanske det som gör att man tar tag i det egentliga problemet.

Jag ber ofta Gud om hjälp att klara av saker. Det är jätteskönt att veta att Gud har sån omsorg om mig och vill mig gott. Men när jag ber Gud om förändring i mitt liv är det ju trots allt jag som ska göra den. Det är jag som får skrapa bort allt och sen göra bra. Jag måste jobba med mig själv, jag, inte en hokos-pokus-Gud. Gud finns med under hela tiden men jag måste göra det jag kan så gör han resten...

Glöm inte bort att tvätta glasögonen efter allt sliparbete med dig själv också. Det är så lätt att man inte ser det som är klart för att det slipdammet sitter kvar!

Kram Nina
Kom ihåg att du har möjlighet att kontakta mig på ninaoco@live.se om du inte vill kommentera här.

Vad är viktigast?

När saker och ting i ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golf bollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.