Men de är ju inte så framtidsavgörande som vissa andra val man måste göra. Att välja utbildning, bostad, livskamrat, vänner, jobb och liknande är svårare. Att få bolla tankar med någon eller rådfråga en vän underlättar ofta. Man litar inte riktigt på sig själv, att magkänslan stämmer liksom. Som troende ber jag ofta till Gud för att få råd. Det är min trygghet. Jag har lärt mig att tro att han svarar också. Inte för att jag alltid får ett ja. Ibland behöver han säga nej eller vänta lite till, precis som jag gör till barnen när de vill ha saker som inte är bäst för dem just nu. Men jag har lärt mig att lita på att det jag känner i magen eller hjärtat, har ro över, eller vad du brukar säga, det är det svar jag får. Då ska jag våga gå på det!
Om vi väljer fel har vi ofta en möjlighet att göra ett nytt val. Det är skönt! Jag är inte världsbäst på allt, men jag gör så gott jag kan och jag gör de val som blir mitt liv.
Kram Nina
Det där är ju jätteviktigt! :)
SvaraRaderaJag tror ju inte på Gud, på samma sätt som du, men jag tror ju ändå.
Man kanske kan säga att jag tror på Gud, men inte på kyrkan. :D Jag tror att bibeln blivit så förvrängd av alla människor som varit där och petat i översättningar, att det vi kan läsa i den boken idag, har tappat mycket av sin ursprungliga mening. många delar togs ju helt enkelt också bara bort för en massa hundra år sedan.
Det blir lite som att läsa en roman, där många kapitel där många kapitel är borta. - Man får inte rätt sammanhang och förståelse för vad det är man läser då...
Att Gud skulle vara dömande tror jag dessutom bara det är någon klurig kyrklig människa som har hittat på för att skrämma folk till lydnad, och kyrklighet.
Men annars tror jag som sagt... :D
Jag tror vi alla är en del av Alltet/Gud, och att vi därför ska lyssna väldigt noga på vad vår inre röst säger till oss. Och kolla så det är den sanna delen av oss själva som pratar, eller om det bara är egot. - Den del av oss som är skapad av rädslor och viljan att vara andra till lags, för att vi tror att vi inte duger annars. Den rösten ska vi inte bry oss om, för den vill bara åt fel håll hela tiden. :D
Om något känns bra i magen/bröstet, så kan man lita på att det är det som är rätt, och gör man det valet så kommer man också att må så mycket bättre i framtiden. Då man gör det "rätta" så sker allt i harmoni, med kropp och själ, och det gör att vi blir gladare, och även att vi slipper dra på oss många sjukdomar, som kommer av grubblerier, ont kroppen (för ont i kroppen är främst en signal på att vi gör något som är galet. - Det måste inte alls ha med träningsvärk att göra... Brukar snarare ha med att själen är missnöjd, än att kroppen är det, enligt mitt sätt att tro.)
Man måste också alltid komma ihåg att varje dag är en ny dag, och en tid för att göra nya val.
Det som faktiskt var rätt igår, kanske inte är det idag, enligt själen/Skaparen/Gud.
Det är på det viset vi kommer framåt i livet, och om vi bara lyssnar inåt på det där gudomliga som talar till oss, så kommer vår väg mest att kantas av trevligheter. :)
Det som inte är trevligt kommer dit för att vi ska se och förstå vad det är vi inte vill ha, så vi kan önska oss det vi verkligen vill istället. Som vägvisare liksom...
När man är osäker på vilket val man ska göra, så kan man sätta sig och "smaka" på de olika alternativen. Leva sig in i hur det känns inomborda om man gör si, eller om man gör så. Det brukar faktiskt kunna funka rätt bra. - I alla fall om man börjar öva på det. :)
Sedan ska man inte vara rädd för att be om hjälp heller. Kanske hjälp att känna efter vad som är "rätt" till exempel...
Alltet/ Gud/ änglarna kan hjälpa oss om vi bara tillåter det, om vi inte är i livsfara, innan vår tid är ute, då de får puffa på oss i rätt riktng varesig vi bett om det eller inte.
(Ja, där är en bit av Bibeln som jag tror kan stämma... - Att vi gavs en fri vilja, och att krafterna därute bara ska hjälpa oss om vi ber om hjälp.)
Fortsätter i ny kommentar, eftersom jag ju inte kan fatta mig kort, och skriver alldeles för långt, för att Blogspot ska godkänna mig. ;)
Att tro är viktigt. Men jag menar att det är viktigt att tro på sig själv, vilket många glömmer bort. (Och den tron krockar ju faktiskt inte med bibeltroendet heller, eftersom det ju står klart och tydligt att vi är skapade till avbild av Gud, och därmed faktiskt är perfekta. Att tro något annat än att vi faktiskt är det, är ju att häda Gud, om man ska hårddra det. ;))
SvaraRaderaEftersom den essentiella delen av oss är en del av alltet, så ska vi såklart lyssna och lita på att allt gott kommer till oss, om vi låter det göra det. "Vårt dagliga bröd, giv oss idag" är ett sådant där exempel som jag också tror stämmer. Om vi litar på att vi blir försörjda, och inte stretar emot vad vår inre röst säger till oss att göra, så kommer vi inte att lida nöd.
Vi ska inte vara rädda, vi ska älska oss själva och allt runtikring oss. - Eftersom vi alla är en del av samma skapelse, och tacka för allt gott, så kommer mer gott att komma.
Att lägga våra liv i Guds händer, och ligga kvar där helt orädd är nog receptet på lycka tror jag.
Men de flesta av oss vågar ju inte det, utan grubblar över allt som kan gå fel, och då låser vi liksom den där telefonledningen vi har dit upp. Eller ditin, eller hur man nu ska säga?
Oro skapar spänningar i musklerna, och gör att vi inte kan känna vad vårt hjärta säger till oss, om man vill ta det på det lilla planet...
Då blir det stopp mellan bröstet och öronen, så det enda vi hör är egot, som sitter där inne i huvudet och pratar skit... :D
Det är därför det är så viktigt att komma ihåg att ANDAS ordentligt ibland också...
Ordet andas kommer ju från ordet ande.
Genom att andas djupt, löser vi upp spänningar, så anden kan få sitt spelrum därinne, och kommunicera med hela oss. :)