Rosor, skor och kärlek

I dag var mina två yngsta barn och jag och tittade på en vän som gifte sig. Det är så härligt att få se två unga människor som står längst fram i en fullsatt kyrka. De håller om varandra och njuter av vackra sånger deras vänner sjunger. Både bruden och brudgummen strålar av lycka och alla vi andra försöker hålla tårarna tillbaka. När jag står i kramkön som leder fram till brudparet efter vigseln säger brudgummen till sin vän:" Det här vill jag göra om, det var en sån känsla att få vara med om det här!" Det ska tolkas rätt... Bruden var så strålande vacker och eftersom hon är florist så var det enormt vackra buketter som tärnor, näbbar och hon själv hade. Även hennes hår var prytt med rosor. Vill du se hennes skor så hittar du dem här, de var underbara.

Jag hade laddat väskan med näsdukar, sonens fina kamera, läppstift och "10minutersskor". Det jag missade var att stoppa i kamerabatterierna som Albin sett till att ladda åt mig. Det blev fotografering med mobilen istället vilket resulterade i en rad halvdåliga bilder. När vi åkte hem igen hade jag två barn i bilen som tyckte att de hade varit med om något fantastiskt. De har inte varit med på så många bröllop så de tyckte det nästan var magiskt. Alice, 5½ år, satt och planerade sina storasyskons bröllop, hur hon och Axel ska vara brudnäbbar. Jag sa att jag tycker de kan vänta några år till, fast jag själv gifte mig ung, 20½ år. I morgon är det 23 år sedan jag stod brud i Kristina kyrka i Sala! Oj, tiden går...