När vi flyttade in på Syréngården 1997 fanns det en del gamla brev kvar från den förra ägarens släktingar. Jag blev jätteglad för de är så fina. De är intressanta att läsa också... De har legat nedpackade i en påse under de senaste flyttarna men nu har de kommit upp.
Tänk vad vackert man fick lära sig skriva i skolan förr. Det är inte många män nu gör tiden som skriver så här fint som Gunnars bror gjorde när han skrev breven. Vi har tappat så mycket av brevskrivandet sen mailen gjorde entré. Men tänk så praktiskt det är att kunna få över ett brev på bara någon sekund till vem som helst i världen.
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar