Tro aldrig...

Tro aldrig att du är så fattig att du inget har att ge.

Tro aldrig att du är så sorgsen att du aldrig mer kan le.

Tro aldrig att du är så ensam att du inte har en vän.

Och vet att när natten är över skall solen lysa igen.

Jag hittade en lapp med de här orden när jag rensade bland gamla papper hemma. Texten hade min dotter Alexandra skrivit i skrivstil med ljusblå penna för 3-4 år sedan skulle jag tro, kanske tidigare ändå. Fina gröna rankor ramar in texten. Jag hade glömt bort orden och blev så glad när jag hittade den igen. 

Orden är så sanna och jag hoppas att jag aldrig ska glömma dem igen. Här sitter jag just nu, arbetslös, alldeles ensam hemma och är inte helt bekymmerslös... men jag vet att jag kommer kunna ge, leende till mina vänner även om inte solen inte skiner.

Hoppas de kan hjälpa dig när du behöver dem!

Kram Nina