För en vecka sedan var jag på Edvins begravning. Edvin som snart skulle ha fyllt 19 år och som var så musikalisk så det fick de flesta att häpna. Edvin som var vän till mina äldsta barn. Edvin som var lillebror i familjen Berg som jag känt sedan 1997 då vi flyttade ut på Fogdön. Mina tankar har många gånger om dagen sedan den 12/8 då Edvin somnade in, sökt sig till mina vänner och vi har som familj bett för de tre storebröderna, mamma och pappa och flickvännen Hanna, som alla mist sin Edvin pga leukemin som upptäcktes i slutet av maj.
Veckan som gått har jag tillbringat hemma med Alice som har varit förkyld och drabbats av magont. Det var nästan lite skönt för begravningen förra lördag tog hårt på mig och kroppen reagerade rejält. Vi låg i varsin soffa till torsdagskvällen. Nerbäddade under täcket med fjärrkontrollen eller boken i handen. När jag kom upp ur dvalan hade jag fått ont i nacken och en låsning i axeln. Värme och värktabletter hjälper så min sjal som jag virkade i somras kom verkligen till användning. Varm men ändå inte för varm. Snygg är den ju också...
Ta hand om dig och de dina och tänk på att ta till vara på livet du har! Jag tror inte att vi ska leva livet som om det vore det vore den sista, men jag vill se möjligheterna och ta tillvara på dem. Hur är jag mot andra medmänniskor jag möter? Kan jag göra saker bättre? Jag inser hur mycket min familj betyder för mig och vill visa dem det!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar