måndag 3 januari 2011

Tänkvärt

Min vän Johanna tipsade mig sin systers blogg bom sicka bom. Jag började läsa och tårarna föll och efter några timmar hade jag läst hela och pappershögen hade växt. 

Den 31 december står det så här i Ulrikas blogg:

.........................................................................

önskan

ett nytt år.
ännu ett år.
ett som kanske är gott.

som kanske inte ger medvind, men ändå inte motvind.
som kanske inte låter oss lyfta, men låter oss få landa.
som kanske inte drar oss upp ur det som hotar sänka oss, men kanske hjälper oss att hålla oss flytande.

ingenting förändras av att klockan slår tolv.
att år skiftar, med nya löften och förhoppningar, förändrar inte de förutsättningar Livet ger.
sjukdomar överlever önskningar om gott nytt år.
cancer är cancer.
oavsett.

efter att ha gråtit mej igenom tolvslaget förra årets nyårsnatt.
efter att ha gått igenom ytterligare ett år med sjukdomar som avlöst varandra.
efter att ha hamnat i insikten att det inte finns några garantier.
efter att ha hamnat långt borta från alla nyanser.
mitt svartvita liv som blivit nyanserat och färgrikt, blev helt plötsligt svart.
bara svart.
svartare, svartast.

vad betyder önskan om ett gott nytt år.

inför året som snart är slut,
önskade jag bara vanliga dagar.
gråa dagar.
händelselösa dagar.

inget spännande.
inget nytt.
inget lustfyllt.
inte ens gott.
bara grått.
för grått är ljusare än svart.

året började någonstans på vad jag trodde var botten.
men jag inser att botten inte finns.
botten är bara en av de gränser vi själva sätter.
en ram utifrån våra referenser.
precis som linjen vid horisonten.

man ser så långt man ser.
det är som det är, tills det inte är så längre.

inför det nya året, det vi möter om några timmar,
önskar jag oss ett gott nytt år.
att vi kan fånga det goda i det nya året.
att vi tar vara på möjligheter och tillfällen i det nya året.

och vara tacksamma för att vi får ett till.
 .......................................................................

Jag tycker att det är mycket runt mig och min familj men egentligen har jag det så bra, för mina barn och jag är relativt friska och de sjukdomar vi har medicinerar vi så vi mår bra.

Mitt hjärta brinner lite extra för familjer med sjuka barn eftersom jag själv är uppväxt i en sån. Det blir en annorlunda vardag när ens syskon inte är friskt. Men det blir ens egen vardag ändå.

Ulrika har gett mig tillåtelse att citera hennes blogg. Jag blev så berörd...

Kram Nina

1 kommentar:

  1. Hej

    Ulrika är en barndomskamrat till mig och jag har följt bloggen ett tag. Blir lika berörd varje gång. Man inser inte hur lyckligt lottad man är förrän någonting händer. Men bättre sent än aldrig, jag fick min tankeställare när min pojkvän fick cancer. Det gäller att uppskatta och leva här och nu.
    Kram Mia

    SvaraRadera